 |
| nutid och dåtid; digitalt foto (emsp) |
Jag hade en separatutställning "Speglas och göras synlig; tidiga influenser och konsekvenser" på Kulturhuset i Järpen 22 aug - 6 sept 2015; det var Åre Konstförening som ställde ut mig. Min utställning ingår som ett delprojekt i konstprojektet ”Spegla och göra synlig, ett konstprojekt i Järpen, om Järpen, för Järpen” och är det första av flera att färdigställas. Utställningen är en hommage till Marcel Duchamp, som gjorde det möjligt att arbeta med färdiga objekt, med ”readymades” inom konsten. Och till Kristin Aarnes, norsk bildkonstnär, som visat mig på möjliga sätt att tänka och arbeta med installationer och rum.
Utgångspunkt för utställningen är begreppet ”identitet” och är ett försök på att gestalta erfarenheten av att växa upp i Järpen, en mindre industriort, under 50- och 60-talen, att vara utlänning där med föräldrar som inte riktigt kunde tala svenska. De kom med influenser från Norge och Danmark, och fastän min mamma hade valt mitt förnamn för att hon tyckte det var vackert, var det i Järpen och Sverige ”konstigt”, ett som få eller ingen i min omgivning kunde uttala riktigt.
Min utställning är djupt personlig på så vis att allt som visas, allt som används för att göra installationer och bilder är personligt kodat, vare sig det är torkade blommor från porslinsblommor (krukväxt min mamma hade) eller slangklämmor (som min pappa använde i sitt jobb) eller bilder av hibiskusblommor. Nallen i utställningen är mitt ”alter ego”, den här gången iklädd rollen som ”Husmoderns dotter”. Hen, Rufus, kom till mig när jag var 16 år och tagit realen och har följt mig sedan dess. Hen började som en ”han”, men har med åren utvecklat en mer flytande könstillhörighet.
Andra ledet i utställningstiteln ”tidiga influenser och konsekvenser” har utgjort en ram för arbetet, det har gett en riktning i förhållande till vilket material från mina "samlingar" som skulle användas. Jag har fokuserat på tidiga visuella intryck, på saker i mitt barndomshem och i min pappas bilverkstad som jag tyckt om att se på och på den textila tradition som jag fostrade in i. Jag har utifrån detta följt spåren till egna uttryck och till konsten.
I DN 14 augusti 2015 skriver Fredrik Stage att han under många år bar med sig en lapp med ett citat av den ryske poeten Jevgenij Jevtusjenko: ”Att alltid vara en smula barn, det är att vara verkligt vuxen”. Det kan stå som devis för min utställning.
Utställningen genomfördes med stöd från
