Från föremålslös konst till ändamålslös

"Fyrsiding/Svart fyrkant" 1915 (före konservering)
olja på duk 79,9 x 79,5

När jag var i Stockholm före jul för att på Moderna Museet se utställningen av Mary Kellys verk och Modernautställningen  hittade jag en bok om ett verk av Kazimir Malevitj. Boken "Svart och vit" av Andrei Nakov är en konsthistorisk analys av ett verk av Malevitj som donerades till Moderna Museet 2004. I boken ges en bakgrund för verket och en analys av dess tillkomst. Jag har en gång i St.Petersburg sett ett orginalverk av Malevitj. Det var hans mest berömda, "Svart fyrkant" eller "Fyrsiding" som Nakov också benämner den. Utställningen som "Svart fyrkant" ingick i gjorde ett starkt intryck på mig, så starkt att jag började gråta medan jag gick där. Jag grät av tacksamhet över att några konstnärer tog på sig arbetet med att öppna en ny bildvärld, ett nytt visuellt rum som jag när jag på sjuttiotalet började närma mig bildkonsten fick tillgång till. Det är enda gången jag gråtit på en konstutställning.

Utställningen på Ryska museet omtalades som en utställning i utställningen och bestod huvudsakligen (något hade lånats in) av material som stuvats undan av konstnärerna själva när kulturklimatet i den unga Sovjetstaten inte längre gjorde det möjligt att fortsätta utforskandet av den nya typ av konst som påbörjades på flera olika ställen i Europa i början av nittonhundratalet (den här konsten har givits många olika beteckningar - föremålslös, konstruktivistisk, abstrakt är några av dem). Den uppackade utställningen hade förseglats för att bevara materialet för eftervärlden och när den visades i mitten av 1990-talet var det första gången sedan den packades ner. Den permanenta konsten på Ryska museet är figurativt föreställande (massor med socialrealistisk konst) och det var i sig en god didaktisk/pedagogisk illustration och inramning till det som visades på andra våningen i huset. Det var det som fanns på Ryska museet som konstnärerna ville bort från, ut ur.

"Svart och vit. Supramatistisk komposition" 1915 
olja på duk 80 x 80 cm

Malevitj var en del av den radikala rörelse som öppnade det bildrum som vi idag kallar modernism. Det som gör boken om Malevitjs verk så spännande är att jag genom den fick en ny puzzelbit till förståelsen av vad som drivit några konstnärer att arbeta med bildkonst. Vad deras raison d'être  varit. Att det funnits konstnärer som arbetat med både skrift och bilder för att ge visioner och komplicerade tankar form skänker tröst och ger hopp. Deras drivkraft har inte varit "att göra konst", utan något annat - kanske behov av att veta, av att förstå, av att hitta ett språk för att uttrycka sig. Att det sedan blivit konst av det är en annan sak. I Malevitj fall var det att bildgöra en stark vision av det han kallade "bildmassorna" och för det behövde han ett bildspråk som var föremålslöst.  

Jag tycker mig ha fått syn på en tråd som går från den föremålslösa konsten till abstrakt expressionism och vidare till konceptkonst. Utan tankearbetet till Malevitj och andra i början av 1900-talet skulle inte Mark Rothko och Barnett Newmans arbeten varit möjliga.

Uttrycket "föremålslöst" har bitit sig fast hos mig kanske för att begreppet ligger nära det norska uttrycket "formålsløst", dvs att inte ha något ändamål med det man företar sig. Sedan jag flyttade till Sverige har jag skrivit - mycket. Till att börja med kallade jag det "formålsløs skriving" och senare "ändamålslöst skrivande".  I min tankevärld finns det en förbindelse mellan det föremålslösa och det ändamålslösa.